En fullständig lördag

I morse vaknade jag av mannens väckarklocka. Min var avstängd för att det var ledig dag och inga tider att passa. Det är liksom extra mysigt att vakna tidigt när man vet att man inte måste stiga upp utan kan ligga och dra sig en stund till. En decemberlördag före jul finns det ju ett och annat man kan företa sig. Eftersom jag redan har gjort storstädningen och bara tänker gå ett varv med dammsugaren när granen tagits in är det tyngsta undan. Det var en perfekt helg för skogspromenad och litet köttjobb. Mannens tid som aktiv jägare är sen länge avslutad. När den egna hälsan sätter stopp för hela dagar på älgpass och händerna inte håller för att flå en hjort är vi glada för det kött de aktiva jägarna låter oss få. Idag har jag tagit vara på litet hjortkött. Det blir många bitar av en hjort och beroende på hur man vill använda köttet fryser man in det. De "bättre" bitarna blir hela men det finns en hel del som blir bra malet kött. Malet kött är ju enkelt att tillreda och blir bra vardagsmat, en del påtande är det före man kan mala.

När vi ännu hade större mängder kött köpte vi en mindre köttkvarn. Den är liten men otroligt bra och stark. Två varv genom kvarnen och köttet är färdigt att sättas i påsar.

Vi tycker det är lagom med 400-500gram per påse. Om man behöver mera än så får man väl ta upp två påsar från frysen då. När man vacumförpackar köttet i platta paket både fryser det och lenar det fort och tar litet utrymme i frysen. 

Hjortkött eller speciellt fettet har en viltsmak som alla inte gillar men jag tycker det passar bra till bolognese med tomat, chili och vitlök. Medan jag jobbade med köttet eldade mannen bastu. Ett bättre sätt att avsluta lördagen med finns inte. Ingen julstress här i stugan, brasan sprakar och stjärnan brinner i fönstret. Min dag har varit perfekt!

Stjärnklar decemberkväll

Eftersom jag var i stan över första advent styrde jag kosan mot holmen idag. Fördelen med helgarbete blir ju möjligheten till vardagsledigt och förlängda veckoslut ibland. I morgon är det ju också en sorts helg när vi firar självständighetsdag. Adventstiden är den arbetstätaste tiden i församlingarna och utan vila blir det stress och ingen glädje. Jag tycker om advent och väntan på jul. Det är så skönt att mysa i skymningen. Ljuset syns liksom bättre när det är så mörkt ute. Jag julpyntar väldigt litet och absolut inte ännu, en adventsduk på köksbordet och en liten gran med ljus ute på holmen. I stan har jag en liten gran på balkongen med en likadan enkel ljusslinga.

När jag har gjort julstädningen tar jag in litet flera mattor och hänger upp rutiga gardiner i köket. Mera än så behövs inte. När den riktiga julgranen kommer in är det sedan pyntat så det räcker. Tills dess tänker jag njuta av mörkret och mysa så mycket som möjligt. En långhelg med vila, mys och helt vanliga hushållssysslor är att tanka krafter. Det som gläder mig mest i arbetet är alla fina människomöten, alla människor har så mycket att dela med sig av, jag är priviligierad som får lyssna och vara en del av deras liv. Människor påverkas av sina med och motgångar och jag får lära känna så många slipade, gnistrande vackra diamanter. Här ute på holmen är tempot lugnare och människorna färre, jag har tid att se ut genom fönstret eller upp mot himlen eller bara lyssna till köksspisens knaster. När vardagen kommer är batterierna är laddade igen.

Efter några dagar med ryggskott har jag igen orkat greja litet. Efter att ha sovit en lång god natt var det skönt att vara ute i friska luften. Man ska ju inte lata sig om det finns något att göra. Dessutom är ogjorda arbeten otroligt energikrävande. På vår lista av ogjorda sysslor fanns ett arbete som vi skjutit på av än den ena orsaken, än den andra. Fähusvinden, eller fähustaket har varit uppbevaringsplats för diverse saker och en del virke. Allt som inte behövs borde så småningom tömmas därifrån. Virket väger och gamla tak är som gamla ryggar, de orkar allt mindre. På vinden fanns två gedigna stegar. Antagligen gjorda för takarbeten. Numera finns det ju stegar av aluminium som är mycket lättare och behändigare så de här behövs inte mera. Mannens styvfar som har gjort dem någon gång för länge sedan var en stor karl, han hade krafter. Vi hade fullt sjå att få ut dem och konstaterade att de är för gedigna för oss.

Vi har knappast krafter att få ut dem, än mindre lyfta dem mot någon vägg, gamla och ryggsjuka som vi är dessutom.Vi skrattade gott åt tanken att de är stora nog för att fungera som bår för oss båda, det är bara att ringa helikoptern så får dom bära båda på samma gång sa mannen. Om än gjorda av diverse virke är de ändå vackra, litet synd på dem är det ju men vikten på taket minskar avsevärt. Fähuset blir av med en börda.

Helgstämning

Det är så skönt med november. Mörkret ger ett lugnare tempo och det är omöjligt att hinna med lika mycket som under den ljusa sommaren. När en sommarkväll kan dra ut och jag hinner bada bastu först på sena kvällen kan jag lugna ner mig betydligt tidigare i höstmörkret. Idag passade vi helgen till trots på att jobba litet. När vi är två måste vi passa på att göra sådant som är krångligt att göra ensam. Dessutom kan det bli minusgrader och nysnö när man minst anar det. Det var traktorn som fick vinterkängor idag. På en sådan här ö är traktorn mycket viktigare att rusta än bilen. Blir det snö o halt gör man inte mycket utan traktor fast bilen skulle ha vinterdäck.

När man jobbar ute är arbetsställningarna inte alltid så trevliga men med litet fantasi och hjälpmedel går det bra.

Nu är det gjort o vintern kan komma. Vi har inte glömt att det är allhelgona och helg idag, nej vi har nog både tänkt på dem vi saknar och och haft dem framför oss. Svärmor skulle nog ha påpekat att det säkert hade funnits någon annan dag att jobba på samtidigt som hon skulle ha varit glad när arbetet väl var gjort. Jag kan inte annat än citera förriga prästen: Det är bättre att tänka på Gud medan man arbetar än att tänka på ogjort arbete i kyrkan. Arbetet var i vilket fall som helst gjort före kyrktid så kanske vi blir förlåtna...

Salig svärmor och min mormor saknar jag extra mycket. Båda starka men väldigt olika kvinnor av samma generation. Den ena från ett litet torp och den andra från en rätt välbärgad gård. Båda hårt arbetande kvinnor med jordbruk i blodet. De har lärt mig så mycket, speciellt om mig själv. Tänk att få vara en i ledet av kvinnor i släkten, vilken gåva!

En annan värld

Att köra ut från stan på fredag eftermiddag och kliva ombord på förbindelsebåten är för mig något som sitter i ryggmärgen. Nästan varje helg i litet över 18 år har jag gjort det. Det är en rit som renar. Det tar sin tid och ibland tänker jag att det är bra att det inte går för fort, på vägen hinner jag bearbeta veckan som gått, mina tankar lugnar ner sig och mitt inre får lämna alla människomöten som väckt otaliga känslor under arbetsveckan. När man som jag jobbar med sig själv som verktyg behöver det verktyget vila och laddas upp ibland.

Så här på hösten när det börjar skymma allt tidigare är det nästan mörkt när jag kommer fram. Resan på förbindelsebåten tar över två timmar men ofta finns det någon bekant till grannholmarna med som man kan prata med och då går tiden fort. Ibland sitter jag och handarbetar eller lyssnar på någon podd. Allt efter humör och sällskap.

Där syns redan hemholmen. Nu är det bara tre kilometer kvar och så är jag hemma! Alltid lika skönt, resan gör att jag ändrar tempo och mörkret gör att jag faktiskt känner fysiskt att dagen och veckan är slut. Det är bara att packa upp matkassen och sätta sig och prata igenom veckan som varit vid ett glas vin eller en kopp te. Varje gång blir jag lika tacksam för att jag har allt det här, två ställen i livet att kalla hem. Ett parförhållande som fungerar fast vi är tvungna att vara långt ifrån varandra i veckorna. Hela livet är en resa, för mig, mellan två världar!

Givmilda grannar

Rödbetsskörden i år blir inte stor, den första omgången frön sådda på friland grodde inte. De frön av gulbeta som jag förodlade inne och planterade ut som plantor blir inte heller stor. Jag drömde om att kunna ta upp rödbetor och gulbetor som primörer och njuta av dem som ugnsrostade med squash och lök, mums. Men som sagt därav intet. Jag hade redan accepterat faktum att det inte blir egna rödbetor och ställt mig in på att köpa några kilo när det börjar dyka upp förmånliga trekilospåsar i affären. Så fick jag ett sms av en granne om jag vill ha rödbetor :) och viss ville jag det! De hade lyckats över förväntan och nu får vi också njuta av deras skörd. 

Det är bara att hälla lagen över och vänta några veckor så har vi världens godaste tillbehör till stekt fisk eller strömmingslåda. Jag använder svärmors recept och det finns inget godare!

Sockermajsen börjar vara klar att skörda

Idag när jag gick till trädgårdslandet för att skörda ett kålhuvud märkte jag att majsen också behöver skördas. Jag har inte haft stora förhoppningar för majsen i år, den första sådden misslyckades delvis och när jag hade planterat ut de plantor som till sist blev av började det blåsa hårt och några knäcktes. Sen har jag skött dem litet dåligt också för att jag liksom inte riktigt har trott på dem från första början. Nu hade tofsen i ändan på majskolven blivit brun och kolven öppnat sig litet, dessutom hade något slag av bärfisliknande insekter märkt att det här var en söt grönsak för det fanns gott av dem på plantorna. Alltså ändrade jag planer och skördade majsen.

Visst är majsen en fin grönsak, den kommer i ett vackert paket dessutom. Det blev ungefär tio kolvar och endel var inte fullt pollinerade så de var inte fulla med majskorn men några var till min överraskning ganska bra.

Inte ser de ut som dem man kan köpa färdigt förkokta i affären men tre halvliters påsar har vi nu i frysen med majskorn för sallader eller grytor i vinter, inte illa. Nästa år skall jag absolut inte följa rekommendationerna på påsen om planteringsavstånd, jag tänker plantera dem tätare än så. Jag tycker det inte behöver vara mera än 20 cm mellan plantorna. Om man dessutom planterar dem så att man i varannan rad lämnar bara 10 cm rum före första plantan så står plantorna närmare flera plantor och pollineringen fungerar bättre. Det är ju vinden som sköter pollineringen så längre avstånd tycker jag ger sämre resultat. Dessutom skall jag gödsla bättre och så får vi hoppas att det regnar mera. Nöjd är jag ändå och alltid lika förundrad över hur vackra grönsaker är på olika sätt dessutom.