Lyxproblem

Det ena leder till det andra och till sist blir det en räcka av händelser som är beroende av varandra. Då gäller det bara att börja nysta i en ända och kämpa på tills den ursprungliga avsikten blir uppnådd. Allt våra problem är lyxproblem så om du inte känner för att läsa om annat än riktigt viktiga saker så kan du sluta läsa nu. Vi har el till bastun - riktig lyx alltså, möjlighet till lampor och elvärme etc. Det lilla bekymret är att elen är luftburen, ledningen går från bostadshuset via fähuset till bastubyggnaden. Vi har flera stora träd på tomten och dessa stora träd är så gamla att det börjar bli dags att avverka en del av dem för att det inte skall hända större olyckor, träd kan ju falla och det vill vi undvika. Vi har väntat länge med projektet eftersom det är stort och besvärligt. Den ena björken som nödvändigtvis måste bort står bredvid skjulet och el-ledningen till bastun. I sommartorkan tappade den en stor gren som naturligtvis föll på el-ledningen. Till all tur hände inte något värre då än att vi fick allt fixat och el-ledningen tillbaka upp i stolpen. Släkt och vänner hjälpte till och problemet var över på en kort stund. Vi blev ändå varse möjligheten att hela björken ramlar - usch vilken rysare det skulle bli! För att få ner björken behöver vi få el-ledningen bytt till en jord-kabel, alltså måste vi gräva ner en sådan. Grävskopa tänker ni nu, men nej, inte vi(läs gubben), det blir lätt besvärligt ute på en ö. Ett litet projekt bara, ungefär 100 meter, ganska stort tycker vi andra. Gubben planerar och funderar, jag är glad att jag inte behöver tänka ut allt som behövs, jordkabel, uttag, lampor, fördelningsdosor, vad är det?

Ännu gladare är jag för att sonen är ung och stark. Gubbens sjuka och skadade handleder tål inte grävarbetet så sonen och jag delar på grävandet. Jag får ta till all viljekraft jag har och litet envishet, sonen tycks inte behöva anstränga sig så mycket för att få sin del gjort. Han uppmuntrar och manar på mig så att jag skall orka när svetten lackar. Ännu återstår en tredjedel av diket att gräva men jag är glad att det är min familj som jobbar med det här projektet. Vi är ett bra team vi tre. Planering, styrka och envishet, allt som behövs. Riktig lyx alltså!

Skitprat eller ekologiskt hållbara sanitetslösningar

Idag var det igen dagen då det var dags att städa efter all god mat som serverats i det här huset. Dasstömning alltså, det finns många som inte skulle hålla med mig men jag vidhåller att det är ett hedersuppdrag, riktig lyxgöra! Vi har som bekant inte innewc utan håller oss med dass bakom fähuset. Vi är fullt tillfreds med den här lösningen, det stör mig bara eventuellt då det är under -10 grader ute och mörka kalla nätter då man behöver ut.

Dasset eller skithuset som herrarna i huset säger är gammalt. Mitt drömdass skulle vara en sådan där nymodig komposterande sak som säljs för dyra pengar. Jag tror ändå att vi i sådant fall borde ha två för eftersom vårt är i bruk året om och komposteringsprocessen antagligen skulle avta något under vintern skulle ett inte räcka till. Två gånger en miljon eller åtminstone flera hundra lockar inte alls. Vi har i stället bytt ut systemet under bänken i det gamla dasset. En urinseparerande insats och i stället för den stora trälådan finns där nu en stor bunke med små avrinningshål i botten. Bunken står på några tegelstenar och innehållet hålls relativt torrt och luktar alltså inte så farligt. När bunken börjar bli full måste den ju tömmas och sedan får innehållet förmultna eller komposteras. Vi använder inte gödseln, det är ju fullt möjligt men känns inte direkt lockande, vi nöjer oss med att låta den bli mull som naturen får tillbaka. Kvävet i urinet är också fullgod gödsel om man späder ut det men också här får lupinerna och nässlorna ta del av näringen i stället för kökslandet. I vanliga fall sker tömningen en söndag när jag helt plötsligt blir varse att dasset är fullt. Påskannandag brukar också vara en lämplig dag. Jag brukar varje gång känna stor tacksamhet för att jag orkar sköta tömningen och tänka på den dag då någon annan blir tvungen att reda upp efter mig. Hittills har sonen fått vara med några gånger, jag vill att han skall förstå det fina i kretsgången, sätta värde på all mat vi stoppat i oss och inte bli rädd eller känna avsky för kretsloppets olika skeden.

Dasset blev tömt och städat också på insidan, hela proceduren är över för den här gången. Under bänken gömde jag en nästan tom tjärflaska med korken avskruvad, doften av tjära är så frisk att upplevelsen att gå på dasset steg ett pinnhål!

Remont - unghäst i skolning

Hela sommaren har gått i remontens tecken, ja på finlandssvenskt vis missbrukar vi ju ordet som egentligen betyder något helt annat än renovering vilket vi ju menar. Jag har fasat för dagen då rör-saneringen i stadslägenheten skulle komma igång. Veckan innan var ett enda packande och täckande av allt som fanns i kök och vardagsrum. Det mesta flyttade vi till sovrummen och sen började jag täcka in klädskåp och sängar och högar med saker och lådor. Att samtidigt leva i röran och fundera ut var vi behöver medan vi är i landsflykt och vad vi kan komma och hämta när vi behöver det, gav mig lindrigt sagt stress. Jag stressar över det mesta och oroar mig för det mesta - något jag definitivt behöver göra något åt, inför denna prövning hade jag ju litet orsak också till stress - tycker jag. Vi är lyckligt lottade och kan fly saneringen till en vän och arbetskamrats hem, att bo mitt i röran hade nog lett till magsår - minst. Under ett års tid har jag fuskat rejält med kost och speciellt med motion, i juni bestämde jag mig för att min hälsa är för viktig för att leka med. Försommaren är en tid då jag brukar ha mycket energi och det var läge för ändring i min stillasittande livsstil. På ön hinner jag röra på mig mycket mer och redan vanliga vardagssysslor kräver mer än att bara skyffla in en matportion i mikrougnen och sen sätta sig på soffan för resten av kvällen. Det var supersvårt i början av sommaren före semestern började, men sakta började också denna remont bita. Jag har promenerat, gymnastiserat och haft massor med extra energi åtminstone stundvis. Nu ligger utmaningen i att orka vidare då det blir mörkt och trist. Dubbla utmaningar alltså - får se hur det går!

Skugga och siesta

Det är högsommarvärme och den har varat i mer än trettio dagar. Det mesta kippar efter andan under dagens varmaste timmar. Det är 28 grader varmt inne och 30 grader ute i skuggan. I solen blir temperaturen på trappan över 40 graders sträcket. Det är skuggan som gäller. Kroppen skriker efter att få röra på sig men det är inte klokt att ta en promenad då det är som varmast. I morse när jag kom hem från promenaden slog det mig att nu blommar det mycket gula blommor. Solrosorna i åkern börjar slå ut.

Trappväggen är gul av blommor.

Gladiolerna har slagit ut vid växthuset.

Det blev dåligt med sommarblommorna på försommaren så dem förnyade jag och gissa vad det blev - jo gula krysantemer!

Nu gäller det bara att se det vackra och röra på sig då det är litet svalare. Vi tar siesta då det är som varmast och sitter i skuggan då vi är ute.

Det växer så det knakar

Jag har varit på resa och kom hem till holmen igen efter en vecka. Under den gångna veckan har det åskat och regnat här så speciellt grönsakerna i trädgårdslandet och gräsmattan har fått fart. Nu har vi ätit såväl squash som tomater. Det är så roligt att bara kunna gå till landet och plocka det man vill ha.

Det är också så roligt att bara titta på grönsakerna och blommorna som frodas. Jorden är sandig och under dagens hetaste timmar slokar växterna. När det blir svalare på kvällen rätar de upp sig igen och tar upp all fukt de kan få under natten. Vi vattnar inte ofta, det har visat sig att skörden för det mesta blir bra även om det är torrt. Ibland lyckas skörden bättre och ibland sämre, sådant är livet!

Experimentet med sammetsblommor runt broccolin fungerade inte. Både broccolin och tagetesarna växer bra men kålmaskarna hittade kålen. Vi strödde ut aska och vattnade med tallsåpsvatten men det hjälpte inte. Vi plockade bort alla larver vi såg och sen måste vi använda litet växtskyddsmedel. Tur att knopparna ännu inte börjat bildas och att det är långt till skörden.

Trevligt främmade

Dagarna rusar förbi när man har roligt program. Eftersom junior besökte rockfestivalen i staden i helgen beslöt vi oss för att också bevista stan. Att sitta i en stadslägenhet i full sommarvärme är ingen fröjd så vi ordnade program under dagarna. På lördagen hann vi göra släktrunda och skratta oss sjuka i magen på sommarteater. På släktrundan kom vi också överens om att systern med man skulle komma och hälsa på till ön. En av de bästa sidorna med spontana släktbesök är att man inte behöver stressa för att allt skall vara tiptop och bjudningen si eller så. Familjen och släkten tar det som vi har det och då mår vi alla bra. Sen kan man ju inte jobba dagarna i ända då man har besök så det blir att fira litet sommar också, alltid ett plus. Det riktigt fina främmandet är nog ändå presidentkandidaten. Lillan har lagt sig på utsiktsplats bakom radion på bordet framför fönstret i köket. Det är för varmt för att vara ute men inne i köket kan man följa med allt spännande som händer i kohagen och alla fåglar som rör sig på gården.

Allting går bättre då man är tre

Sonen har myntat ett talesätt. Då han var liten och vi hade något projekt på gång hände det att han utbrast: Allting går bättre då man är tre. Visst gjorde de det. Han var ju förstås mest med och underhöll oss som jobbade men hans roll i det hela var kanske just att underhålla och upprätthålla arbetsivern. Numera är det mest vi gamlingar som använder uttrycket. Senast idag och igår har jag haft användning för det. Årets kanske största projekt återkommer, att få in veden. I år har vi inte bara en hög utan två att kasta in och sedan rada så att de skall rymmas i vår vedbod.

Jag njuter av själva radandet, det har jag berättat förut. Det ger ett inre lugn. Jag har mest haft uppgiften att rada och jag har passat på att rada så att jag samtidigt haft möjlighet att lyssna till Radio Vegas sommarprat. Praten är intressanta och tankeväckande. Tillbaka till uttrycket, allting går bättre om man är tre. Till uttrycket hör ju delvis att endast två av tre arbetar, den tredje får underhålla och upprätthålla stämningen. Sonen är inte längre ett barn utan har vuxit till en ung man med outtröttlig energi. Han orkar vadsomhelst om han vill. Nu har han och flickvännen hjälpt till med ved arbetet.

Vi har litet turats om att vara den som underhåller, och roligt har det varit. Vi har nästan haft vårt eget sommarprat och den ena vedhögen är inkastad på rekordtid! Vilken glädje att få jobba med dessa fina ungdomar.