Rustade med robot och borr

Igår var vi ännu bestämt av den åsikten att vi inte skulle lägga ut nät. Isen är inte direkt svag men rätt dålig kvalitet, degig och porös på något sätt. Mannen hade provat isen i hemviken i veckan och visste att den håller men eftersom det lovats milt väder hade vi tänkt vänta ett tag ännu. Sen vaknar vi upp till en dag med sol och ett par minusgrader. När vi gick ut kändes ingen snålblåst heller. Ypperligt väder för nätläggning. Den senaste veckan har det varit så kallt att man helst skulle ha legat under täcket hela veckan så skillnaden var stor. Mitt villkor var att jag får kasta ut julgranen först - jo ni läste rätt, vi har haft den inne tills idag. Den var så vacker att jag inte kunde slänga ut den då jag senast var ledig. Men nu åkte den ut med fart och sen var också jag färdig för en promenad till stranden. Det är litet av ett påtag att lägga ut nät under isen, det behövs en del grejer. För det första går man inte ut utan isbill och isdubbar, det är en säkerhetsfråga. För nätläggningen behövs ju robot, nätband och isbill, kanske borr och nät förstås. När det första hålet är gjort får roboten simma. Roboten är hemgjord efter någon gammal beskrivning och fungerar mycket bra.

Roboten är målad i neon för att synas under isen. Den hörs också, klunk, klunk, klunk låter det när man drar den framåt med bandet. På bandet har mannen knutit en knut när det gått en nätlängd och då är det bara att borra hål och förstora det till lämplig storlek. Med hjälp av bandet kan man sedan dra ut nätet under isen. Sen fortsätter man tills man lagt ut önskat antal nät. Käppar i vakarna håller näten på plats.

Sen är det bara att ta upp roboten och packa ihop allt och vänta på fångst.

Vi har respekt för isen, utan mannens lokalkännedom och isvana hade vi nog inte lagt ut nät eftersom det lovats milt väder. Tanken är att vi kan byta näten mot band ifall det tllfälligt blir varmare väder och isläget ser ut att bli sämre. I hemviken är vi ändå relativt trygga för det strömmar inte nämnvärt. Isens tjocklek avgör ju inte om den håller eller inte, det är kvaliteten som är avgörande. Till fots håller isen här nu, några hundra meter bort kan det vara mycket svagare is.

Fångst

Det var ett ivrigt patrask som gick ut för att se om gäddorna hade nappat. Betydligt kallare kändes det på eftermiddagen. Om det sedan var för att vi hade varit inne i stugvärmen före eller vinden hade vänt litet vet jag inte. Likaväl var stegen lätta och sinnet ljust. Jag kunde inte hålla mig utan nästan sprang ut före mannen och grannen. En käpp låg och vickade i hålet så en gädda hade vi i alla fall. En annan käpp hade flyttat på sig så där såg det också lovande ut. De sista såg orörda ut men säker kan man aldrig vara före man har kontrollerat. Litet is hade det frusit på vakarna, den gick bra att slå bort med skyffeln och så var det bara att dra upp saxkroken och titta.

Tre vackra gäddor blev fångsten. Tre glada fiskare likaså, själv är jag ju bakom kameran men glädjen över ett lyckat fiske syns nog på de två som blev avplåtade.

Nu kan jag fortsätta planera vad det skall bli av fångsten och jag tror jag skall göra som förra presidenten och prova göra gäddbullar. Det kan ju hända att det blir någon fångst i morgon också, det gäller att leva på hoppet.

Vinterfiske med saxkrok

Efter en vecka med rejäl kyla har isen lagt runt holmen. Mannen har hållit uppe värmen i torpet medan jag har förtjänat uppehället i stan. Nu behöver nog den som har vedeldning elda regelbundet så att temperaturen hålls dräglig och strömförbrukningen på skälig nivå. Det är nästan ett heltidsarbete att elda och bära ved. När jag kom hem igår kväll var det varmt och skönt att kliva in i stugvärmen. Temperaturen där ute har också stigit så att det är ungefär -10. Det känns nästan varmt jämfört med -24 som det var i veckan. Ute skiner solen och med rimfrosten på marken blir det riktigt ljust och fint. Någon mera snö har det inte kommit här ännu, ett par cm är det på marken och det mesta är rim från sjöröken. Eftersom isen har lagt sig har tankarna börjat snurra runt fiske igen. Med grannen begav vi oss ut för att se om det skulle gå att få ut några gäddkrok. Jag hämtade på beställning några färska strömmingar från stan till beten. Så det var bara att ge sig ut och prova om isen skulle vara tillräckligt tjock - och det var den.

 

Det gäller att prova noggrant före man traskar ut.

 

Med isbild slår man sedan hål. Nu var isen ungefär 10cm tjock och arbetet var inte så jobbigt. Hålen behöver ju inte heller vara så stora som när man lägger ut nät.

 

För att kroken eller saxen skall hållas på ställe och det skall gå att vittja fångsten sätts kroken fast i två käppar som är ihop på mitten ungefär som ett kors eller kryss.

Betet sätts fast på kroken och sänks ner i vattnet. Gäddan tror det är mat och luras till saxkroken som slår fast.

Nu är det bara att vänta på fångst. Senare idag skall vi gå och se om vi har fått napp. Jag kan inte låta bli att planera litet vad vi skall göra med den eventuella fångsten men alltför mycket skall vi inte planera på förhand då blir vi kanske utan helt.

Vinter i antågande?

Nu har det blivit vinter på riktigt. Det har varit ostliga vindar och gradstocken visar några grader minus, tillsammans känns det som om det skulle blåsa från sibirien. Tills idag har det inte kommit någon snö men idag på dagen började den sakta dala ner.

Jag tror inte att det kommer så mycket snö men redan litet gör att det känns ljusare. Så mycket snö behövs inte för att man skall börja fundera på sådant som är bra att ha på vintern. Mannen har en gammal snöskoter i traktorskjulet. Det är tre år sedan han hade igång den. För att färdas på isen med är den bra. Om det sedan blir is är en annan sak.

Idag är den provstartad, utan krångel dessutom. En gammal maskin som har krånglat litet nu som då - mest är det säkert liggsjukan. Skulle skotern vara i användning mera än några dagar vart tredje år skulle den inte krångla så mycket, tror jag i alla fall. Nå, huvudsaken var att den startade. Inne får den vara än så länge. Isen får nog visa sig först före vi börja baxa ut åbäket. Egentligen går det ganska bra att få ut den, in brukar sedan vara ett helt annan sak för skotern väger som synden och ligger på en bädd som är 50 cm ovanom markytan. Roligt skulle det vara om det blev litet mera vinter än det varit de senaste åren. Naturen skulle behöva litet vinter, ohyra och all världens knytt skulle få litet skjuts. Det är ändå ett antal månader till våren som skulle gå litet fortare om det var litet gammaldags vinterväder. Om det sen varar några dagar eller några veckor skall jag försöka njuta. Finns det något så skönt som att vara ute i vinterkyla och sedan komma in i stugvärmen, nej kontrasterna är det som behövs för att jag skall förstå allt det fina i kråksången. Bara sol tröttnar jag fort på men sol som kommer efter regn det är balsam för själen det.

Iskärt väder

Vet ni känslan då man bara måste trampa sönder isen på vattenpölen? Och ljudet, det spröda ljudet av tunn, tunn is? Då vi gick ner till stranden hade det frusit litet tunn is i strandviken. Det är iskärt för att använda mannens uttryck. Båten ligger ännu i vattnet och vi planerade lägga ut några nät för ifall att det skulle gå att få litet fisk ännu före båten eventuellt måste dras upp. När det håller på att frysa till is finns det risk för att vattnet som kyler snurran fryser, speciellt då propellern varit upplyft i luften som är kallare än vattnet. För att förhindra detta tog mannen med en termos med hett vatten till stranden och hällde det över den del av snurran som kylvattnet cirkulerar igenom. Det ser litet märkligt ut men fungerar bra.

Vattnet var spegelblankt och det var lika vackert i stranden som alltid. Vi körde igenom den tunna isen i viken och lade ut några nät litet längre ut.

När vi kom tillbaka såg jag att mannen inte kunde hålla sig...han gasade upp och körde ett extra varv i den tunna isen. I hans ansikte såg jag samma min som man kan se hos någon som njuter litet extra. Naturligtvis kan han ge flera förklaringar på varför det lönar sig att köra sönder isen och få den att flyta ut ur viken men jag tror vad jag vill... han kör sönder isen för att han tycker det är roligt!

Någon fisk blev det inte idag. Några nät lämnade vi ut över natten. Båten vände vi med fören utåt i båthuset och snurran med propellern i vattnet för ifall det skulle bli mera is inatt och så får han köra sönder litet is i morgon också.

Julsenap med hälsningar

Jag saknar svärmor mest hela tiden. Att bo i hennes hem påminner om henne litet nu och då. Så här inför jul minns jag alla jular vi firat tillsammans, hur vi delat på julbestyren och vilka saker som varit viktiga för oss och vilka som var viktiga för henne. Hennes närvaro påminner mig om julens kärna, hennes tro var så stark och självklar, samtidigt så osynlig men ändå så närvarande hela tiden. Genom henne fick vi möjlighet att fira jul också med en anda av tidigare generationer. I tider av slit och släng och materiellt överflöd påminde hon om tider då allt inte var en självklarhet. Idag sökte jag burkar för senapen jag skulle koka. I trappskåpet har jag städat flera gånger efter svärmors död men använder det fortfarande för tomma rena glasburkar. Barnmatsburkar är precis lagom i storlek för senapen. Jag brukar ta bort etiketterna för jag tycker att burkarna är "finare" så. Svärmor tvättade dem men tyckte inte att etiketten störde användningen. Då jag gett bort senap i gåva har jag naturligtvis också gett bort burkarna som senapen var i. Nu behövde jag några burkar och hittade en som var precis lagom.

Utan att reflektera desto mera på burken planerade jag att lägga den i blöt för att avlägsna etiketten. För att göra det skruvade jag av korken. Inne i burken hittade jag då en kartongbit med text på, så typiskt svärmor. Med hennes prydliga stil stod det skrivet: Astrids burk.

Så var hon helt plötsligt där med oss igen, hennes närvaro var påtaglig, det var som att bli rörd av en annan värld. Kartongbiten stack jag tillbaka i burken och locket prydligt på burken. Astrid (svärmors yngsta syster) saknar nog inte sin burk, men ack vad jag saknar svärmor. Senapen fick komma i andra burkar. Med senapen på julbordet är svärmor med i minnet där också.

Senapen är enligt recept av mormor och ett absolut måste för mina "pojkar". Traditioner och smaker binder oss till en räcka av generationer, generationer fulla av livsrikedom och tacksamhet. Jag hoppas vi kan föra vidare arvet så att livet blir rikare, rikare på kärlek och minnen.

Ute under dygnets ljusa timmar

Det har varit några vackra dagar i december som det gäller att ta vara på. Att få vara ledig under den ljusa tiden på dygnet är sparsmakad lyx för mig. Efter en sen frukost gick jag ut. Vi har för sed att skriva julkort och till dem som vistas på holmen brukar vi överlämna julkorten, inte posta. Det skulle vara litet lustigt att posta julkort som skulle fara via fastlandet med förbindelsebåten och sedan till postsorteringsstationen utanför Åbo och tillbaka igen till holmen med buss och båt. Några sommargäster brukar komma ut i mellandagarna till holmen och till dem brukar jag föra kortet som en hälsning på dörren tills de kommer. Det blir en trevlig liten promenad och jag får gå igenom skogen. I år är det så grönt i skogen och vått! Efter promenaden lade mannen ut nät och vi tog upp dem före skymningen, ingen fisk men desto vackrare himmel.

Nog kan det vara vackert i naturen så här års. Jag håller fast vid vad jag sagt sedan jag var betydligt yngre - "det är vackrast i skärgården på senhösten". Alla årstider har sin charm men när det är sparsamt med skönhet ser man den liksom bättre.