En av händelserna i byn som samlar många deltagare är väglagets årsmöte. Idag var det så dags igen. Det är något speciellt med dessa möten på en ö som har några fastbosatta och många fritidsboende. Alla behöver sin väg och många vill vara med och säga sin åsikt om hur vägen skall skötas. När det sen gäller att välja styrelsemedlemmar som skall arbeta med sakfrågorna och på riktigt kan påverka hur vägen sköts är det mycket få som vill vara med och bära ansvar. Mötet gick livat till och att vara överens verkade först inte vara ett alternativ. Då de värsta motsättningarna var ventilerade blev mötet sakligare och kunde till sist kompromissa sig fram till lösningar som de flesta torde kunna leva med. Det konstaterade jag ändå att vore vi politiker skulle vi inte klara oss en endaste dag, det skulle bli regeringskris omedelbart. Alla röstberättigade styrelsemedlemmar röstade emot styrelsens förslag, tänk er en regering där alla ministrar skulle rösta mot regeringens förslag. Min högaktning för de människor som arbetar med att styra vårt land steg med flera pinnhål. Att komma fram till goda lösningar när åsikterna är mil från varandra och kompromissa och förbinda sig till dessa kompromisser kan inte vara lätt. Som sekreterare för väglagets årsmöte hade jag fullt upp med att teckna ned beslut och hjälpa till med översättning från ett språk till ett annat. När mötet var över var jag alldeles utmattad.
Då behövde jag få stoppa huvudet i syrenen på gården och bara dra in den underbara doften och glömma alla känsloutbrott och osakligheter. Några kvistar tog jag in i en gammal gräddsnäcka. Inne håller sig syrenerna bara någon dag men i natt kommer de att sprida sin härliga doft inomhus.
Håller helt med dig. Det är viktigt att kunna komma överens om att det är okej att vara av olika åsikt ibland och att livet fortsätter trots det.
SvaraRadera