18 feb. 2015

En doft av ärlighet i fastetid

Att i strålande solsken få hänga upp nybykt tvätt och bara några timmar senare få ta in den torr och med en frisk doft är en syssla som är så underskattad. Alla borde få bo så glest att de kan ha ett eget byksträcke och ledigt några timmar i veckan för bara den sysslan. Visserligen hänger jag tvätt också i stan, i bykstugan eller ute på gårdens gemensamma tvättlina men det är inte alls samma känsla och samma doft i tvätten som här på ön. I stan hänger jag inte ut underkläder, dem torkar jag inne, det är på något vist genant att alla skall se på de allra mest intima plaggen vi har. Hemma på ön struntar jag i vem som råkar komma och se vår underklädestvätt. Allting är naturligare här på ön, här är tryggt att vara.


Det är litet som känslor och åsikter. Att visa känslor och ta parti för det man tror på är lättare bland människor man litar på. För en del är det också väldigt viktigt att inte såra någon och därför hålla inne med sina åsikter. Ibland tycker jag vi är litet för försiktiga med att visa vad vi står för. Ibland blir jag upprörd då människor inte vill ta ställning. För mig är det viktigt att stå för mina värderingar, att arbeta för en gemenskap som tar hänsyn till de svagare. Att roffa åt sig på andras bekostnad eller behandla människor olika för deras sociala ställning, utbildning eller socioekonomiska position får mig rasande. Naturligtvis gör jag själv fel och det grämer mig lika mycket varje gång. Då är det bara att försöka bättre nästa gång, att vara modigare och våga göra det som är rätt.

 
Varje gång någon betraktar mitt byksträck och märker att också jag har underkläder som tappat formen eller färgen eller gått upp i sömmarna kanske det tröstar någon annan. Idag inleddes fastan och jag skall försöka fasta genom att dölja mindre, vara mer äkta och ärlig. Säga vad jag tänker och tycker och så hoppas jag att jag skall klara av att bli så behandlad själv. Att byka i stan blir nog ändå aldrig så härligt som här på ön. Här är såväl stadsbor som skärgårdsbor mer äkta, de klär sig i sina älskade redan trasiga kläder och struntar nästan i vad andra tänker. Följaktligen är tvätten också färggrannare och ärligare.

2 kommentarer:

  1. Det tycker jag att det som är rikt på ön, är att alla människor har mera samma värde bland andra än i stan. Pengar eller utbildning syns inte på samma sätt. Också vi är inte så många och det finns en känsla om en liten grupp, inte alla vänner, men olika människor som måste kunna samarbeta.
    Jag som bor vid "huvudvägen" hänger mina underkläder där ute :-D Jag ibland tänker om någon är rikting intersserad och kommer närmare att titta, nå, det kan inte undvikas isåfall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi har en naturlug gemenskap här på ön. Det tar ett tag för nya sommargäster att lämna sina stadsfasoner därhän men ganska snart märker de att månadsinkomsten eller bilmärket har mindre betydelse här. Rent byke doftar lika gott för alla som en vän när man saknar sällskap eller behöver hjälp med något.

      Radera