Pelle och pelles ungar

Mannen i torpet har en sällsam förmåga att ta sig nära vilda djur och till och med få dem en smula tama. Hur han gör vet jag egentligen inte. Han tycker om (nästan) alla djur, rovdjur och hjortar är några av undantagen. Han märker också djuren på ett helt annat sätt än jag gör. På vägen upp från stranden igår kväll fick han syn på tranan då hon lämnade boplatsen i skogen tillsammans med maken och ungen. Jag skulle gladeligen ha gått utan att se dem. Likaså märkte han hjorten som låg en meter in i skogen, då hade jag promenerat precis bredvid på vägen utan att lägga märke till den. Vi har tre små harungar på gården som leker och hoppar och springer runtom. Mamman har vi också sett men hon håller sig på litet längre avstånd. Antagligen är hon någon av fjolårets ungar som då lekte här. Alla harungar har genom åren kallats Pelle, i år heter de undantagsvis Putte. Får se hur många vi har nästa år?

Så fort jag kommer nära hoppar hararna till och skuttar undan en bit, så nära som fyra-fem meter kommer jag men sen är det förkylt. Mannen har fått krafsa en av dem bakom örat! Jag undrar hur han gör för att komma dem så nära? Jag brukar skämtsamt säga att min man borde tvätta sig oftare. Någon annan förklaring på hans förmåga att komma nära vilda djur finns ju inte. Det måste ju ha att göra med att djuren tror att han är ett djur, rör sig som ett djur, kanske luktar bekant? Skämt åsido, en speciell gåva tror jag det handlar om. Med småfåglarna och harungarna pratar han som till små barn. Det har jag också försökt men utan större resultat. Han är också mycket aktsam om dem och vill just nu t.ex inte ha gäster med hundar eller katter för att det skulle störa hararna. Det kan bli litet komplicerat då man gärna skulle ha besök av familj och vänner men måste låta bli att bjuda. Litet knäppt eller hur? Jag skulle vilja få en bra bild på någon av hararna för de är så söta. Mobilkameran är usel och det har inte lyckats. Sonen fick en bättre bild idag med sin kamera, voi gulleplutt ändå vilken sötnos.

Fiskelycka

Mitt i sommaren har det sina sidor att fiska. Antingen skall man stiga upp i ottan och vittja näten eller lägga ut näten över dagen. Båda har sina fördelar och nackdelar. Jag är ingen morgonmänniska så helst fiskar jag på dagen men om man stiger upp tidigt får man njuta av morgonen i naturen vilket är speciellt fint. Vädret har varit varmare idag och igår men det har hela tiden blåst litet och naturligtvis nordliga vindar som passar på hos oss. Mitt på dagen fick jag för mig att vi lägger ut nät ändå. När man är två får man nog upp dem fastän det skulle blåsa litet. Det vi önskar få på näten är abborre.

Lagom stor blev fiskelyckan också, ett passligt kok. Jag rensade fisken och saltade den. På ett drygt dygn blir den lagom salt att koka med potatisen. Om man serverar mormorssallad till har man ett delikat mål mat. Måsarna fick också ett litet delikat mål mat, fiskrenset lockade dem till stranden så fort jag började rensa fisken.

Det som kunde vara till förtret blir till nytta och glädje

Torpet är byggt på berg i en stenig backe. Av stenarna syns inte mycket för de ligger inbäddade under gräset som vi klipper. För kanske tio år sedan bytte vi pump och vattenrör mellan huset och brunnen. Först tänkte vi att vi skulle gräva upp röret för hand, det hade Bertil gjort så det borde inte vara omöjligt - tänkte vi. Efter ett par dagars grävande med spade gav vi upp. Hela backen är sten på sten, större på mindre. Vattnet frös ibland på vintern och förklaringen var nog just att hela diket runt vattenröret var stenfyllt. Då isolerade vi och bytte stenmassorna mot sand. Frågan var vad vi skulle göra av alla stenar. Det fanns redan stenhögar på olika håll på gården, ditplockade då de varit i vägen för gräsklipparen eller spaden. Ett alternativ hade varit att be grävmaskinsföraren att lägga dem i råkanten men jag kom på en annan idé. Under boden hade det varit svårt att hålla rent från gräs och nässlor, det var omöjligt att klippa så nära med gräsklipparen då berget kommer emot på några ställen. Att göra en stenkant skulle bli fint tyckte jag. De överlopps takteglen kommer också bättre till sin rätt där bakom stenarna.

Efter tio år har gräset och nässlorna arbetat sig igenom plasten som jag lade under och stenarna. Det var dags att reda upp och rensa bort. Föreställ er att plocka bort stenarna, ta bort plasten, rensa bort gräs- och nässelrötter, lägga ny plast och stenarna tillbaka. Det var passligt arbete när det var kyligt och blåsigt, passligt med rörelse så att jag inte började frysa. Ett par dagar tog det men nu är åtminstone halva stenkanten rensad, resten får jag ta itu med när det blir akut. Just nu finns det så mycket annat att göra. Det är så roligt att ta till vara det som redan finns på platsen, stenarna är dessutom vackra i sig självt.

En titt i växthuset

Det har exploderat i naturen och trädgården. Allt har vuxit till sig då det blev varmt några dagar. I växthuset sväller de gröna tomaterna och det går redan att urskilja de olika sorterna som jag blandade ihop då jag planterade. Här finns både de randiga tomaterna och de biffiga busktomaterna.

Den största överraskningen var nog slanggurkan som bara ploppade upp (eller ner) för ett par dagar sedan. Slanggurka var alltså inte så svår att odla som jag befarade. God var den dessutom på frukostsmörgåsen. Mums!

Bakom galler

Det har varit mycket diskussion om hjortdjur och fästingar på sistone i medierna. Idag rekommenderade någon forskare betesdjur, nöt och får eftersom de här skulle minska på mängden borrelia i fästingarna. Nå holmen kryllar av hjortdjur, mest vitsvanshjortar och sommartid betar väl uppemot hundra kreatur på samma holme. Inte har vi märkt av någon minskning av borreliafallen precis, snarare är det så att var och varannan granne har insjuknat. Hjortarna är inte det minsta skygga eller rädda för människor, de betraktar oss säkert som bra att ha då vi odlar så fin mat åt dem. För mig skulle de kunna utplånas på fläcken, jag skulle inte sakna vare sig dem eller deras fästingar. För att vi skall få ha endel av odlingarna ifred använder vi oss av nät.

Alla trädgårdsland, potatisåkern, äppelträd, bärbuskar och framför allt blomland och blommande buskar  borde vara innanför nät. Hela nyttoträdgården omgärdas av ett 2,5m högt stängsel med el. På sommaren  hjälper det rätt så bra men då frestelserna i landet blir för stora, dvs. grönsakerna börjar vara färdiga att skörda hjälper inte ens vallpojken. Vallpojken är dimensionerad för hästar och litet större areal än vad vi använder så elstötarna är rätt så kraftiga, men hjortarna tycks sluta bry sig i augusti ungefär.

Då grönsakerna kommer upp sätter vi ännu ett litet staket runt dem så att hararna inte ska göra så stor skada. Om det skulle vara strömavbrott och elstängslet ur funktion stoppar det kanske hjortarna litet också.

Blomlanden är ju inte i nyttoträdgården så de måste skyddas på andra sätt. Vissa blommor får av oförklarliga skäl vara mera ifred än andra. Vissa måste igen vara delikatesser för de blir alltid uppätna om de inte är utom räckhåll. En av mina favoritblommor är höstflox, den blommar så vackert och doftar  ännu bättre. Den blir uppäten bums av hjortarna, tydligen är det deras favorit också. Jag kunde ju försöka satsa på blommor som inte är så populära men riktigt så långt har jag inte funderat ännu, jag vill ju ha av det som tilltalar mig också. Gräset försöker vi hålla kort för att inte behöva ha gummistövlar på oss överallt. Gummistövlar och kort gräs är bra i bekämpningen av fästingar, kulor och hårdare ammunition är inte helt fel det heller. Sent på kvällarna då jag står och skriker mig hes på gården i bara nattpajtun lyfter hjortna blicken och flyttar sig några meter medan hela hjorden av biffkor galopperar i skräck. Galet är det, eller galen är hon tycker säkert någon. Tur att grannarna vet att jag brukar hållas på egen gård och skrika om jag är så lättklädd.

Charmen med primörer

Hittills har sommaren börjat regnig och sval. Det hindrar inte odling och speciellt inte ogräset. Igår regnade det hela dagen och jag pysslade på inne och i växthuset men idag fick jag äntligen ge mig i kast med trädgårdslandet. Utmaningen var att se vad som skulle sparas bland allt det gröna.

Salladen går ju att skönja, resten ser ganska hopplöst ut. För en vecka sedan tyckte jag inte det var så mycket ogräs att det var bråttom med arbetet. Dessutom var grönsakerna så små så jag var rädd att skada dem ifall jag börjat rensa då. Ursäkterna är många, nu hjälpte inga ursäkter det var bara att börja.

Egentligen vill jag inte klaga. Jag njuter av ogräsrensning. Resultatet syns omedelbart och ger stor tillfredsställelse. Om det dessutom blåser passligt så att myggorna inte trivs och solen skiner är det precis vad jag gillar att göra. Litet kände jag mig ändå som Jane i djungeln där mitt i det gröna. Det var svårt att lämna arbetet på hälft för matlagning och andra sysslor, det känns nästan som att lämna halva godispåsen, svårt. Litet karameller finns det alltså kvar till i morgon. Sen växer ju ogräset på nytt också så det finns något att se fram emot men det är något speciellt med den här första omgången. Kanske det är för att det är nytt för i år, vem vet, varje årstid har sina trädgårdssysslor och de är alla lika roliga precis då. Nu skall jag njuta av just den här sysslan så länge försommargrönskan varar.

När häggen blommar

Nu har det blivit sommar på riktigt, om man ser i kalendern alltså. Regn och byig blåst ger inte sommarkänsla precis men efter regn kommer sol så vi har väl bättre tider att vänta. Naturen har nog andra tecken på sommar också, de tidiga vårblommorna har blommat ut och sommarblommorna börjar synas, smörblomma och hundfloka blommar redan. Häggen står också i full blom. På fastlandet har den blommat ett tag redan men här ute på holmen började den först i veckan.

Jag har någon gång hört sägas att gurkorna skall sås när häggen blommar. Gurkorna vill ju ha ganska varmt och klarar inte frost. Det stämmer säkert ganska bra med såningstiden. Jag har tjuvstartat litet som vanligt. Gurkorna är sådda för tre veckor sedan men tryggt inomhus. För en vecka sedan fick de komma ut från verandan i växthuset och har vuxit fint. Om man bara förodlar dem inne blir de så långa och gängliga men i ett svalare utrymme blir de gröna och stadiga.

Bara vädret slår om och det blåsiga vädret avtar kan de sättas ut på friland. I blåsten far de bara illa så idag blir det åtminstone inte av. I morgon är det dessutom fullmåne och det brukar betyda att det kan vara kalla nätter så det är en annan orsak till att jag ännu vill vänta med utplanteringen.

Nytt för i år är slanggurka. Jag har aldrig tidigare provat odla gurka i växthuset men såg plantor på torget och tänkte att det skulle vara roligt att prova också det. De är utplanterade på sin plats men skall så småningom få stöd att växa uppför. Sen får vi se om det blir några gurkor - inne och ute.