Inspektionsfynd

Jag brukar gå ett varv runt blomlanden för att kolla in vad som är på gång när jag kommer hem, det hinner hända massor på en arbetsvecka. Sviterna av en ordentlig flunssa tog ut sitt och jag lämnade rundan igår kväll men i morse kunde jag inte längre hålla mig. Jag blev så glad då jag såg den här tidiga gullvivan bakom rabarbern.

Det räcker ännu ett tag före naturens egna gullvivor blommar så den här ger litet försmak av det som kommer. Jag fick liksom litet mersmak när jag insåg att det går att plantera olika sorters gullvivor så nu får jag hålla utkik efter flera sorter. Den här har jag fått av en vän, Tack Saila för den!

Gratis fisk

Det är inte sällan vi får höra hur bra det är i skärgården då man får så mycket gratis. Gratis potatis och grönsaker, gratis fisk och gratis kött. Hm, jag ryser och sväljer en svordom. Det är fortfarande is vid vår strand men fjärden är bara täckt av blåis. Blåisen är kanske en centimeter tjock. Vi har inte ätit färsk fisk på länge så vi bestämde oss för att dra båten ut på grannens udde och skuffa i den där. En lätt aluminiumbåt har man just för att kunna flytta den behändigt. En tyngre glasfiberbåt är kanske sjösäkrare på öppnare vatten men för fiske till husbehov är vi mycket nöjda med vår Linder. Sen var det ju bara att bära ut snurran och lasta båten med tank o nät o flaskor(som nätflöten) osv. Vi var egentligen sugna på abborre men sik får man ju mest den här årstiden. Sik är nog gott det med speciellt om man inte ätit fisk på ett tag men i ärlighetens namn tröttnar man på sik rätt fort.

Det var så fint solsken och om man inte kände draget skulle man tro det var betydligt varmare. Runt +1 i skuggan och litet varmare i solen var det.  Vi stakade ut båten på den tjockare isen och kunde sen köra en ränna i blåisen. Om ni minns har jag förut berättat om hur jag kan se att mannen njuter av att söndra blåis. Nu behövdes det för annars hade vi inte kunnat lägga nät alls. om isen fastnar i näten flyter de och fastnar i förbidrivande is och så får man ta farväl av de näten.

I isrännan lade vi ut näten, jag rodde och mannen hade handen med nätet under vattnet. Kallt och uppfriskande. Varje årtag hördes ett skönt kras, krasch.

Ännu kommer vi inte till egen strand med båten men snart skall det väl bli varmare så att isen smälter litet till.

Tills dess får vi dra iland den litet där det går. Fisk till påsken fick vi men inte riktigt gratis, med mycken möda och stort besvär. Samtidigt en stor glädje över att vintern är över och det igen är möjligt att fånga sin egen mat. Något grämer det att vårskyttet är förbjudet i lag, flockar med sjöfågel flyger över fjärden. En kultur av vettaskytte är snart bortglömd och snart minns ingen betydelsen av vårjakten.

Dags att vakna

Jag tror att vår kompost är en medelålders kvinna, den sover och skulle gärna sova hela den kalla årstid(-erna)en. Den liknar alltså mig, en stor skillnad har komposten och jag ändå. Komposten får för litet mat på vintern och somnar därför. Jag tankar massor med mat under den mörka tiden och slöar och somnar sittande därför. Nog är det skönt att sova. Helst skulle jag gå i ide den mörka årstiden. Nu har dagarna ändå blivit så långa att det skulle vara lagom att vakna. Och jag tycker att komposten skall vakna den med, det är ju roligare om vi är flera som vakar. Temperaturmätaren har visat noll sedan det var hård köld i januari. När det är minus tjugo ute är det inte mycket lönt att mata den heller för det bara samlas på hög och blir en stor isklump. Jag brukar försöka mata med litet mera strö så att det inte blir så mycket fukt som kan frysa. En del av bioavfallet hamnar i trädgårdskomposten på vintern när det är kallt och svårt att fylla på.

Nu ville jag ha igång komposten och provade ett tips jag läste på en trädgårdssida. Tanken är att tända ett oljeljus eller gravljus och sätta det in i komposten så avger det så mycket värme att processerna kör igång. Ljuset hålls brinnande om man inte klämmer fast locket alltför tätt. Ett par timmar och det började ånga friskt ur ventilationshålet på kompostens baksida. Återstår att se om processen startade eller om allt svalnar igen. Det var åtminstone värt ett försök. Litet extra mat får vi komma ihåg att ge den så att den har någonting att processa. Kankse jag får ta mig själv i kragen och lämna bullarna och godiset åt komposten istället för att stoppa dem i egen mun.

Det gäller att reparera och förstärka medan tid är

I vår lilla vik är det så mycket is att det är dags att se över bryggan och båthuset. Speciellt bra är det att det är utsjö - lågt vattenstånd, så att man kommer åt att förstärka ordentligt. Hösten och vintern har varit blåsiga och isen har bråkat med konstruktionerna. Inte några större skador men det är ändå bra att se över och reparera medan det går att göra något åt skadorna.

Den undre delen av brokistan har mannen byggt på land och fått hjälp av en entreprenör att lyfta i vattnet och fylla med sten för många många år sedan. Den första delens stockar är infällda i varandra på så sätt av hållbarare konstruktion. De övre stockarna är påsatta senare, de är å andra sidan gamla telefonstolpar så de är impregnerade och håller bättre för vatten och vind. För att allt skall hålla ihop har mannen borrat hål igenom stockarna och satt gängstänger igenom och sen spänt ihop allting med brickor och muttrar. Det gäller att spänna efterhand så att vädret inte far iväg med bryggan. Isen har enorm makt, den lyfter och flyttar fast konstruktionerna verkar stadiga. Några nya borrhål och gängstänger beslöt vi att det behövs i år.

 

 

Det är inte så gulligt att ligga på den fuktga isen och försöka få brickorna och muttern på plats, vi fick byta om när jag legat en stund med handen i det iskalla vattnet och var rädd att mista dem dit. Mannen klarade det betydligt bättre än jag. Några längre hål borrade vi också men tyvärr hade vi inte så långa gängstänger hemma så vi får hoppas att vädret är gynnsamt litet till.

Den gamla takplåten som börjat fladdra fick också några plåtskruv till så hålls den bättre på plats ett tag. Varje år får jag höra att "det är bra om det håller min tid", jag brukar tillägga att det gärna får hålla litet till också. Ett gammalt båthus är inte bara praktiskt och bra att ha för båt och nät, det är dessutom vackert att se på. Naturen har polerat stockarna, ömsom smekt och piskat väggarna, grånat träd är så vackert!

Sen var det ju bra att pigan passat på att laga strömmingslåda åt oss så att den var färdig när vi kom upp från stranden! Man blir hungrig av att vara ute i friska luften.

Vitsordet 10

Strålande solsken och svag vind, bara några få snöflingor på kvällskvisten. Det droppar från taket och det börjar bli bart på solsidan, inte bara vid husknuten utan överallt där solen kommer åt att värma. Stengången över Sund är ännu snötäckt och det finns is kvar men solsidan börjar bli bar.

Solglasögonen var ett måste på promenaden, solen reflekterar sig i snön och ljuset lyser upp även det mörkaste vrårna i sinnet. Nu skulle man bli rejält solbränd om man satte sig i solen. Jag nöjde mig med en timmes promenad och att annars vara ute och greja på litet.

 

Mannen hade fällt två små björkar på gården och låtit dem ligga på marken så att hararna skulle få äta av kvistarna. Vi plockade ihop veden och redan nu kliar det litet i fingrarna att få hugga upp den. För så här litet är det inte lönt att koppla i vedklyven så jag tänker njuta av att klyva för hand. Roligt att ha något att se fram emot. 

En promenad till stranden är ett måste. Det är roligt att följa isläget och se hur isen flyttar sig beroende på varifrån det blåser.

Räven hade trippat fram längs stranden. I en bergskreva hade den slintat på isen och helt rätt gett dagen och helgen vitsordet tio, eller napakymppi som finnen skulle säga.

Same procedure as last year

Nej det är inte nyår och miss Sophie och hennes butler det gäller, men liksom tv-programmet som sänds varje nyårsafton upprepas också den här proceduren. Varje vinter ser mannen ut träd som skulle lämpa sig som fågelholkar. Det får gärna vara en rutten gran. Dels är det onödigt att använda friska träd till fågelholkar, de går ju att använda till virke och spillet går att använda till ved. Dels är det lättare att holka ur ruttna träd. En del ruttna träd är delvis färdigt urholkade men de flesta behöver bearbetas litet. Att laga fågelholkar är en hobby, inte ett arbete, så det får också ta litet tid.

Där vi hade ut nät under isen för en månad sedan är det nu öppet vatten och man kan se och höra sjöfåglarna. Kniporna har inte lämnat skärgården helt den här vintern så de kommer att börja söka boholkar tidigt och då behöver holkarna göras tidigt också.

Motorsågen arbetar som en kniv i mjukt smör, det är ett nöje att se hur skicklig mannen är. Han sågar i den ruttna delen av trädet men lämnar den friska kanten kvar. Sen gör han likadant från den andra sidan av trädet och till sist slår han ut trädet med slägga. När alla holkar är ursågade radar han dem uppå varandra och bränner ur det sista. Det är viktigt att följa med så att det friska virket inte börjar brinna. Ett hål för fågeln att flyga in i holken behövs ju också och botten och lock, sen är holkarna färdiga att hängas upp.

Riktigt så långt är vi inte ännu, den här bilden är från ett tidigare år. Några dagars pyssel återstår innan vi är så långt, men det är samma procedur varje vårvinter.

Nying på gång - eller i brand

Allt sedan vi fällde de två stora gamla björkarna på gården har vi planerat att bränna bort de ruttna stockarna. Att göra ved av rutten björk som är en meter i diameter har inte känts lockande alls, speciellt när vedlidret är fullt och vi redan förvarat ved i skjulet bredvid som behövs för allt möjligt annat. Nej, ved var inte ett alternativ. En brasa skulle det bli. Det är något speciellt med att elda brasa ute, röken och värmen och att det blir ordning och reda när ris och skräp och papplådor brinner upp ja allt känns bra. Eftersom sommaren kom igång först i augusti och det var varmt och torrt länge ville vi inte då elda någon stor brasa. Vi väntade tills det skulle vara lagom väder och vind. Stockarna var upplyfta på varandra och eftersom de redan var ruttna blev de inte värre av att stå kvar och vänta på rätt tillfälle.

Nu är det vått i marken och inte blåser det mycket heller, litet snö på marken också. Lagom väder för brasa alltså.

När man planerade att övernatta i skogen, på jakt eller då man var på skogsarbete förr i stora världen (skogarna i mannens alla jaktböcker) gjorde man upp en nying, en eld av hela stockar som höll värmen hela natten. Nu har vi en nying i kalvgärde(å)n - den värmer fint. Inte för att jag tänker avstå från värmen under täcket i sängen i kammaren, nyingen får värma för kråkorna och rävarna som är ute på friarstråt i månskenet. Med våra stockar brinner nyingen två eller tre nätter så jag hinner ångra mig och sova ute en annan natt om jag vill.