Sikta på stjärnorna

Nu har han tagit fram stegen igen. Det tyder bara på att det är någon fågelholk som måste åtgärdas. Kniporna flyger redan kors och tvärs över gården och letar passligt bo. En knipa var på väg in i en holk men svängde om, den måste alltså kollas upp.

Ett ekorrbo var vad vi befarade men icke. Förra året var just den holken populär och både en knipa och en skrake lade ägg där. Då är det skraken som är större och starkare som vinner och det brukar gå dåligt för knipan. Ett år låg hon död på marken utanför, slagsmålet resulterade i ond bråd död. Holken har litet större hål och det kanske är därför skraken också vill ha just den här holken till bo. Om hålet är för litet är det svårare att rengöra och sköta om holkarna, speciellt då man skall in med armen och putsa. Då man har 48 holkar att sköta blir det för arbetsamt att skruva loss bottnarna på dem för underhåll. När man är intresserad av något är det ett nöje, inte ett arbete men riktigt vad som helst går ändå inte an. Eftersom jag är vigulantare och vågar högre upp på stegen brukar jag göra vårstädningen, reparationer och nytillverkning är mannens gebit.

Orsaken till att knipan vände om på väg in i holken var att det blivit kvar ett varv rötesägg i botten - usch. Att sticka in handen och armen i en holk och känna efter i blindo är inte speciellt roligt och jag föredrar att ha handskar på. Idag var jag glad för handskarna, ett av äggen ramlade ur min hand tillbaka i holken och lukten av ruttet ägg var inte angenäm. Det var bara att kasta ut äggen och göra rent bo. Nu är den inflyttningsklar igen!