Jesus Christ Superstar

Vi brukar få en upplevelse av något slag i julklapp av arbetsgivaren. I år bjöds den som ville på Åbo Svenska Teaters Jesus Christ Superstar.

Föreställning var igår och nästan hela publiken bestod av oss som arbetar i den kyrkliga samfälligheten. Musikalen har fått varierande recensioner, endel kritiker prisar den andra tycker den är kass. Jag hade inte stora förhandsförväntningar och när vi sedan fick veta att Jesus var sjuk och också hans stand in, visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jesus spelades nu av en av apostlarna och hans insats var bra med tanke på att han hoppat in med mycket kort varsel. Jag är ju ingen musiker och kan inte bedöma om skådespelarna sjöng rent eller inte men jag tror att dom klarade det bra. Den rollfigur som facinerade mig mest var Judas. Jag både irriterade mig på hans uttal och beundrade hans sångröst och fastnade i hans uppdrag att förråda Jesus. Det var alltså mest intrigen som facinerade mig. Intrigen är ju lindrigt sagt bekant och behövde nog vara det för att man skulle förstå musikalen. Musikalens budskap däremot blev litet oklart. Jesus dog på korset till slut vilket ju inte var någon överraskning precis, jag hade gärna sett att musikalen hade slutat med att lärjungarna skulle ha fått sitt uppdrag, det skulle ha varit ett mer hoppfullt slut.